gjorde ett kvällssammarbete med petter.

Sen första dagen på skolgården, jag såg dig, jag dog
Våra blickar dom möttes och jag såg hur du log
Det brann i min själ och jag kände i mitt hjärta
första gången, det slog mig, kärlek är smärta
Jag ville göra allt, spendera min tid
just då, de var så viktigt, du va hela mitt liv
Min första kärlek tog mig någonstans
visade mig en sån plats som jag aldrig trodde fanns
Ditt hår var som sammet och din hud var så len
det var du och jag mot världen, jag såg inga problem
Nästa steg, något äldre, något klokare
jag sprang in i dig, psst, jag bara råkade
Ljusblond skönhet med djup i sin blick
och jag minns när vi möttes, det var ett skjut och du gick
Kärleken brann och den var starkare än någonsin
dessa dagar, jag minns knappt någonting
men jag minns hur vi älskade, jag minns hur vi var
jag minns hur vi brydde oss, jag minns allt det bra
Men problemet dom kom och jag minns det var jag
du var vackrast i världen men inte samma person
trots kärleken var stark men kärleken svår
de du ser i horisonten är inte alltid de du får
Och av olika skäl gick allt sönder till slut
Jag sa vad jag kände sen flytta jag ut

16 år, jag vet bättre
2 år, jag vet precis vad jag gett de
Du vet precis vad som gäller när vi pratar
du vet precis hur de blir när vi bråkar
klart du blir arg och frustrerad och jag hatar å tjafsa
Men allt gick isär och vi fick vår messär
för konflikter utan slut, klart som fan de tär

Först och främst så vill jag säga att det här är ingen diss-sång.
Det är gammal rostig kärlek.
Det här är bara en sång insikt, att allt man tror sig se där borta i horisonten
är inte alltid det samma när du väl kommer fram.