jag vet inte vad syftet med detta inlägg ska spegla. jag har inget vettigt att dela med mig av men dock ett tusentals tankar i mitt huvud som bara måste ta vägen någonstans. detta blir helt enkelt stället där de hamnar.

ett år äldre än förut kan man knappast påstå att jag blivit, men det är tydligen så man ska betee sig. man går på gymnasiet och ska tydligen ha ett ordföråd långt över normalt och dessutom ha en hjärna som kan arbeta på 110 procent i alla lägen. man ska klara sig helt själv, och i mitt läge -helt själv. dessutom ska man förändras till en bättre människa, men trotts detta förlorar man i princip alla de kontakter man hade med människor innan man hamnade här, hur kan jag då vara säker på att jag blir en bättre människa ? en ren gissning vore motsattsen. människor håller kvar vid bättre människor och släpper dem som inte är det. det är så världen fungerar, inget vi bestämmt.

dessutom är kläder något man ska prioritera mycket högre än förut, och jag som prioriterade det mycket innan. nu måste du alltså alltid klä dig snyggt. att komma halvdan till skolan håller inte, och mjukisbyxorna kan du likaväl slänga. du ska klä dig som om du vore äldre, inte slampigt eller för töntigt och inte heller likadant som någon annan. du ska vara dig själv - fast en äldre version ? hur detta nu är möjligt..

detdär med gymnasiet , eller rättare sagt detdär med att växa upp börjar trötta ut mig. NÄR hinner man bara " vara" ha roligt och inte tänka på något. aldrig tydligen. det var flera år sedan jag kände så sist. det var helt enkelt bättre förr.. nu förstår jag det uttrycket också, alltid lär man sig något. jag är helt enkelt trött, trött på att allt alltid måste vara perfekt. allt, hela tiden. jag orkar inte det

detta inlägg gav inte något av det jag egentlige ville få ut. slänger in ett inlägg om det efter istället..