och för att bryta allt snack som går nu, snack om slagsmål om hatsms och alla våra bråk som nu kommit ut offentligt. för att få folket att prata om annat, att få dem sluta prata om allt dåligt vi hade i slutet och för att få dem att sluta snacka om oss så.. förvånar jag nog alla genom att lägga ut en bild på mitt ex. den finaste människan man någonsin kan hitta. trotts allt jag lagt ut här och allt jag sagt till dig/ och du till mig personligen så, är du den människan som känner mig bäst av alla. jag hatar att inte ha kvar dig som den vän du en gång var för mig, 6 års vänskap kastades bort av ett års förhållande, en risk vi tog för 14 månader sedan och.. det slutade inte precis som vi ville. men som din vän vill jag tacka dig, för allt du gjort för mig och tack för den fina människan du är. du har världens största hjärta och tack för att jag fick ta en del av det. en stor ursäkt är allt jag vill ge dig, att ge dig en personligen skulle fungera, men jag vill få tyst på allt prat som går nu. jag vet att jag fått dig att må skit, och jag ber om ursäkt. jag är bara rädd att du stänger dig igen..

och jag känner dig filip, jag vet hur du mår när du stänger dig inne och du vet att det är det värsta du kan göra. du har en underbar familj som älskar dig och stöttar dig i alla lägen, jag har alltid sagt åt dig att du borde öppna dig mer för dem. du vet att dem kämpar för att du ska göra det, och du skulle själv må bättre av det. och som alltid, om dina vänner inte förstår och inte heller dina föräldrar förstår dig, så finns jag här såsom jag alltid gjort.

ett stort förlåt helt enkelt, det är allt jag ger dig

jag vet inte vad syftet med detta inlägg ska spegla. jag har inget vettigt att dela med mig av men dock ett tusentals tankar i mitt huvud som bara måste ta vägen någonstans. detta blir helt enkelt stället där de hamnar.

ett år äldre än förut kan man knappast påstå att jag blivit, men det är tydligen så man ska betee sig. man går på gymnasiet och ska tydligen ha ett ordföråd långt över normalt och dessutom ha en hjärna som kan arbeta på 110 procent i alla lägen. man ska klara sig helt själv, och i mitt läge -helt själv. dessutom ska man förändras till en bättre människa, men trotts detta förlorar man i princip alla de kontakter man hade med människor innan man hamnade här, hur kan jag då vara säker på att jag blir en bättre människa ? en ren gissning vore motsattsen. människor håller kvar vid bättre människor och släpper dem som inte är det. det är så världen fungerar, inget vi bestämmt.

dessutom är kläder något man ska prioritera mycket högre än förut, och jag som prioriterade det mycket innan. nu måste du alltså alltid klä dig snyggt. att komma halvdan till skolan håller inte, och mjukisbyxorna kan du likaväl slänga. du ska klä dig som om du vore äldre, inte slampigt eller för töntigt och inte heller likadant som någon annan. du ska vara dig själv - fast en äldre version ? hur detta nu är möjligt..

detdär med gymnasiet , eller rättare sagt detdär med att växa upp börjar trötta ut mig. NÄR hinner man bara " vara" ha roligt och inte tänka på något. aldrig tydligen. det var flera år sedan jag kände så sist. det var helt enkelt bättre förr.. nu förstår jag det uttrycket också, alltid lär man sig något. jag är helt enkelt trött, trött på att allt alltid måste vara perfekt. allt, hela tiden. jag orkar inte det

detta inlägg gav inte något av det jag egentlige ville få ut. slänger in ett inlägg om det efter istället..

andra veckan på gymnasiet har nu startat och jag har dragit på mig en lätt men envis förkylning. idag drog min första jazz lektion igång och fyfan vad roligt det var. på riktigt. kändes verkligen skönt att komma igång med dansen igen, den får det att bli roligt att träna och de vill jag säga, träningsvärk kommer jag utan tvekan vakna upp med imorgon. nu ska jag sätta på en bra film, dra in Ronan keatings " if tomorrow never comes " i öronen och tänka på livets sjukdommar och döden. typ

insåg nu vilket rundt huvud har fått på senaste tiden.. det måste vi göra något åt 

I will never learn from this
and I will regret all the hugs and kisses


but you'd better watch out, cause i like you

idag har jag pimpat mina skolböcker ( med bilden nedan) , mitt kollegieblock ser lagom häftigt ut nu. jag har instalerat och invigt min nya fotoutskrivare. jag har ätit läkerol och marabou daim. lagom händelserik dag helt enkelt. imorgon ska jag till rektorn och be om att få 50 extra poäng att välja till i skolan, kan behövas ett lycka till där. 

hittade en fin bild på mig själv, bestämde mig för att lägga upp den. lagom söt sådär

tackar hilda broo för kvällens humörs-höjande musik - tryck här

när besvikelsen blivit så stor att man inte längre klarar av att möta sin egen spegelbild, det är då man undrar. vad flög i mig ? vad tänkte jag på ? och ungefär i samma ögonblick inser man vad man utsatt sig själv för. äcklig är det enda ordet jag skulle beskriva mig själv med nu. jag har ingen direkt anledning till varför, men det är så mycket som har hänt. för 5 veckor sedan hade jag sällskap, jag höll stadigt fast i en person och gav honom all kärlek jag kunde ge. det var jag, jag gav allt för en människa.

vem är jag nu ? vem ger jag allt till och vem håller jag i stadigt? absolut ingen. det är nog där jag fastnar, jag känner inte denna marken, jag är ute på hal is utan några som helst skydd som kan rädda mig om jag faller pladask.

och det är i sådana här lägen då du är som mest fantastisk, anna världens finaste vän.

du känner mig, du kan mina misstag och du vet redan innan när jag begår ett att det kommer ske. när de andra nu slutar bry sig och slutar höra av sig, så står du kvar. med världens sjukaste humor om allt och ingenting. du ler åt mig oavsett vad jag gjort och du accepterar det jag gör, du ser mig som den personen jag alltid varit. du bryr dig på riktigt helt enkelt, du är inte bara en av dem som frågar för att de måste. du är alltid ärlig och du förstår mig så jävla bra. tack för att du finns, jag älskar dig

slänger in en bild från årskurs 8

tänkte berätta lite kort hur läget ligger till nu för tiden

jag älskar min linje och mina lärare, skolan är helt perfekt om man bortser från skolmaten och mina klasskamrater. jag gillar dem inte. det är inte så att jag har något stort emot dem på något sätt, inte alls. men de säger absolut ingenting och ja kort sagt, de håller sig mest för sig själva. så jag får köra på deras stil helt enkelt, vara ensam hela tiden.

imorgon är det skolfoto och jag orkar inte gå in i duschen och tvätta mitt äckliga hår, jag orkar inte heller ens försöka intressera mig om vad jag kan ha på mig. jag orkar verkligen inte. inte heller orkar jag ha brandkurs imorgon i 3 timmar och inte orkar jag med håltimman på 2 timmar imorgon. jag orkar helt enkelt inte någonting. kanske kan de bero på att jag drastiskt vänt tillbaka dygnet från en dag till en annan, kroppen ska tydligen inte må bra av sådant. så därför besöker jag min säng redan nu. kryper ner och njuter av att sova utan en snarkande människa brevid. godnatt

<3

It's been so long, I could be wrong

But i'd still come back for more

hittade några nya söta bilder på pappas dator,

ville ge er alla ett skratt så here you go

får en svag känsla av att mamma inte är stolt över min dans, undrar starkt varför..

lägg märke till magen, söt va?

och ja, det blev något fel med kläderna här.. något gick jävligt snett

cute ?

sött.....

lägger in 3 snabba bilder ifrån rummet. jag har egentligen golv

men det är täckt inför målningen som kommer ske nu inom kort.

rummet ur ingångsvinkel ?

bild på garderoben

bild på dörren åt gardboben, typ ?

THE KILLERS - MR. BRIGHTSIDE <3

I remember someone old once said to me
That lies will lock you up with truth
The only key
But I was comfortable and warm inside my shell
And couldn't see this place could soon become my hell

just precis HÄR skulle det finnas en bild på mitt nya rum då golvet är på plats men då slog det mig, kameran är på skolan. härligt där. därför bestämde jag mig för att inte skriva ett onödigt inlägg idag, ni får vänta tills imorgon.