bye bye 2010 -and hello 2011

kalmar med mormor och morfar i somras.

lägger 2010 på hyllan och hoppas att 2011 ger mig något bättre. nu är det nyår. fyfan vad härligt!

im not ready to make nice.

notera hur snyggt mössan sitter.

tjenis långpenis. mogen fras att börja inlägget med, verkligen.

jag har svårt att avgöra riktigt hur gammal denna bilden är, men med mobilen att avgöra handlar det nog om 1-2 år. jag har under de senaste dagarna blivit mer nostalgisk än jag någonsin tidigare varit tror jag, därför kommer det upp bilder som ni förmodligen sett förut. måste också erkänna att, jag saknar min gamla hårfärg. i vår kommer den tillbaka. nu är det scrubs. hej

happyface.

Jag vet vad som måste göras, ända sitter jag kvar här. i ett sista kapitel som jag har 
förälskat mig i. Jag försöker att strida mot känslan, men den är rädd och den spelar ett spel nu. 
Jag får för mig att jag kan vara kvar men vet inte hur

I will never be afraid again.

jag älskar er, storebröder

and the hardest part of this, is leaving you.

hade finbesök för litet sedan.

ville bara meddela och berätta att jag lever. dock har min dator inte gjort det på någon vecka, därav den dåliga uppdateringen. nu ska jag iväg, puss

rent inofficiellt har jag jullov nu, känns ju förjävla bra.

var i studion med min fina bror nyss. allt gick åt helvete (haha, på riktigt) det blev skrattretande efter ett tag. tänkte slänga upp några bilder, men kameran är nere och jag orkar verkligen inte gå ner. slänger upp några imorgon eller möjligtvis några från morgondagens 9 andra fotograferingar. nu ska jag ringa och säga godnatt till pojken och sen sova och ni anar inte hur skönt de ska bli. peace

jag gick till skolan idag i 20,5 minusgrader, jag har gjort bättre val i mitt liv. jag skulle mäta hur långt jag hade till skolan, när jag var på 5,4 km stängde jag av misstag av den. tråkigt. jag tror förövrigt att jag har feber, och igår somnade jag vid 8. 11 timmars sömn räckte inte. hejdå

The first snowfall is always the whitest.

sitter på scores och fikar med Martin nu, mysigt mysigt (ps lägg märke till den snea munnen)

min kamera kör dagens diss på mig idag, den vägrar att lägga upp bilderna på datorn. tur för er att mitt ego knäppte några bilder med min brors kamera. tänkte att han ville ha mig där, så han kan förstora upp bilder på mig och hänga dem på väggen borta på gotland. han blir säkert jätte glad över detta. jag är dock mindre nöjd, min dator är kass och en dvdskiva har fastnat i datorn. kul för mig

dessutom vill jag säga, alla i dam-handbollslandslaget har ideal benen. får man sådana av den sporten eller? isåfall börjar jag ikväll. nu ska jag se om sverige skaffar guld. peace

And I'm thinking what a mess we're in, hard to know where to begin.

Dethär får mig att må bättre

samtidigt som jag älskar att umgås med folk och ha människor omkring mig så finns det knappt inget som får mig att må bättre än när jag är helt ensam. det ska vara tyst och ingen i närheten. ingen som ska kunna störa mina tankar och funderingar.

jag gillar ljusa rum i mysig stämning och tända ljus får mig glad. jag mår bra av en kombination av vit och röd, utan att riktigt veta vad de färgerna gör mig, de får mig att må bättre och bli lugnare helt enkelt.

jag mår som bäst i kläder som känns obefintliga bland människor jag känner mig trygg med de människorna som får mig att skratta.

berättelser från äldre generationer som berättar hur det var förr när de var små, endast folk som står mig nära dock, läser jag det i en historiabok är det öken.

det som slår allt, är dock känslan jag får när jag tittar igenom gamla bilder eller videos från när vi var små. jag antar att detta är en av anledningarna till hur mitt fotografi intresse blommade upp.

over and out

and I hate that I love you.

vad som hände här? jag vet inte. är lite sne av mig, tycker också om att vara upp och ner.

det är lördag. vid denna tiden brukar jag vanligtvis komma ut ur duchen, och sitta och fundera på hur jag ska vara klädd ikväll. men ikväll sitter jag i soffan, dränkt i chipssmulor och tittar på lite hockey. inte riktigt ideal lördagskvällen för en 16 åring. måste förövrigt skriva hur snygg stefan liv är, helt insane. nu blev jag törstig ska leta reda på en cola. zup

imorgon, imorgon kommer martin hit. Det var senast i augusti jag såg ena min bror sist. Det är ett halvår! Det är helt sjukt vad jag längtar. jag hör själv hur fjolligt det låter, men min familj betyder väldigt mycket för mig, de är inte bara människor jag delar blod och dna med, utan också de människor som får mig glad, lycklig och nästan de enda människorna jag faktiskt litar på fullt ut. Det är dessa fyra människor som får mig glad på riktigt, de som får mig känna sann glädje.

Jald för att få sitta i fotöljerna. Hur de alltid låter mycket när jag tänkt sova och hur de lyssnar på dålig musik. Hur de alltid ska reta mig över mina sjuka brännor och alltid påpeka när jag flåss. Deras sjuka humörsvängningar ( jag sakar mina bröder, att vara ensamt barn i huset är absolut inget fel. men jag saknar dem, deras komentarer, hur de alltid uppehåller toaletten just när jag tänkt gå in där. Hur de alltid klagar på hur jag tar så lång tid på mig, hur de går och byter kanal mitt i ett pogram jag faktiskt kollade på. Hur de alltid får mig att hämta ett nytt mjölkpaket när den tar slut under måltiden. Hur de klagar på att jag är för avklädd. Att de retar mig för allt jag gör. Hur de gör narr av mina smarta komentarer, sättet de alltid pressar in mig i mittensätet när hela familjen är ute och åker bil ( har jag nämt hur biffiga mima bröder är? jag kan inte få en gnutta luft där i baksätet) och hur de alltid använder vå mina vänner, de ligger i blodet) och allt detdär.

det finns tusentals negativa saker som jag vänder till positivt. just för att det är dem. Men samtidigt så finns det så äckligt många saker med dem som jag älskar. De har en humor över allt annat, när väl humöret är inne finns det inga människor som kan få mig att skratta mer. Att de är de sjukaste människorna jag vet och de fortfarande sitter framför tecknade pogram trotts en ålder på 23 samt 21 år.

helt sjukt vad man saknar saker man inte har.
och när man väl har de, så tar man inte tillfället i akt och njuter tillräckligt
men det ska jag göra nu. imorgon äter familjen tillsammans för första gången på över 7 månader, 8 månader är det nog. hur hemskt är inte det? fyfan vad jag ska äta tillsammans med dem nu. så bloggen, du är prio 4 den närmaste veckan. jag tar tag i dig när jag hinner. hej