you got that something

kommer till skolan klockan 8.00 och inser att morgonens lektion är inställd, klockan 9.45 börjar svenskan. och tills dess? sover jag i datasalen. hejdå

brother.

jag vill inte vara den som är sådan, det är inte heller min stil att böna och be. därför skriver jag det kortfattat. detta har gått för långt. jag har bett om ursäkt och gjort vad jag kan. nu gör jag inte mer, no bad feelings för min del. och när dina är borta, kan du ju höra av dig. peace 

"

                      "

en stor godis påse och en jävligt bra film är precis vad jag skulle önska till kvällen, men självklart har jag lyckats planerat in annat. bara att bita i det sura äpplet och socialiersa sig. nu ska jag plugga eller något i den stilen, vi kallar det plugg iallfall.

vill också säga hur komisk bloggvärlden är, så fort man skriver något dåligt tar alla åt sig och skriver arga inlägg tillbaka. mycket roligare blir det när inlägget inte ens var om personen som verkade ta åt sig mest. fun shit

tror ni inte matten är inställd också?! det är klart den är det. allt skiter sig för mig idag. har iallafall placerat röven i datorsalen nu, tänkte jobba lite med indesign ooch jobba med min tidningslayout, jag har 4 sidor jag ska efterlikna på pricken, utan minsta hjälp från lärare. låter betydligt enklare än vad det är, radavstånd, figursättning samt sidnummer är omöjlgt i indesign. jag menar, hur kul ser det ut?

idag färgar jag om mitt hår, det mest onödiga jag kan göra egentligen. man ser knappt att det är färgat, men .. kul endå. nu ska jag till datasnubben, hejdå.

done with playing !

det är över 3 decimeter snö på marken och jag fryser, jag har inställdlektion tills 10.40 och har suttit här sedan 8. jag är arg och iskall, trött också dessutom. sitter och lyssnar på julmusik och kom och tänka på lucia förra året. snacka om mysigt och att vara lucia var helt ok om man räknar bort de 7 liter stearin som fastade i mitt hår. hejdå!

för allt som flyger upp måste landa tillslut

gjorde ett kvällssammarbete med petter.

Sen första dagen på skolgården, jag såg dig, jag dog
Våra blickar dom möttes och jag såg hur du log
Det brann i min själ och jag kände i mitt hjärta
första gången, det slog mig, kärlek är smärta
Jag ville göra allt, spendera min tid
just då, de var så viktigt, du va hela mitt liv
Min första kärlek tog mig någonstans
visade mig en sån plats som jag aldrig trodde fanns
Ditt hår var som sammet och din hud var så len
det var du och jag mot världen, jag såg inga problem
Nästa steg, något äldre, något klokare
jag sprang in i dig, psst, jag bara råkade
Ljusblond skönhet med djup i sin blick
och jag minns när vi möttes, det var ett skjut och du gick
Kärleken brann och den var starkare än någonsin
dessa dagar, jag minns knappt någonting
men jag minns hur vi älskade, jag minns hur vi var
jag minns hur vi brydde oss, jag minns allt det bra
Men problemet dom kom och jag minns det var jag
du var vackrast i världen men inte samma person
trots kärleken var stark men kärleken svår
de du ser i horisonten är inte alltid de du får
Och av olika skäl gick allt sönder till slut
Jag sa vad jag kände sen flytta jag ut

16 år, jag vet bättre
2 år, jag vet precis vad jag gett de
Du vet precis vad som gäller när vi pratar
du vet precis hur de blir när vi bråkar
klart du blir arg och frustrerad och jag hatar å tjafsa
Men allt gick isär och vi fick vår messär
för konflikter utan slut, klart som fan de tär

Först och främst så vill jag säga att det här är ingen diss-sång.
Det är gammal rostig kärlek.
Det här är bara en sång insikt, att allt man tror sig se där borta i horisonten
är inte alltid det samma när du väl kommer fram.

jag har glömt skriva att jag vill ha en hund, en malteser. fixar någon det till mig? schysst.

detta blir återigen ett sådant "elin tycker till" inlägg, det var några månader sedan så kör ett idag igen

Ni som känner mig vet hur stor passion jag har för barn och hur mycket jag älskar att vara i deras närhet. Men att ha ett barn i min ålder är en uppgift jag inser aldrig skulle fungera i mitt liv. Därför kan jag inte annat än att berömma Mikaela (15år) som den 5 december födde dottern Kelly. Detta inlägg är ett försvar för henne, ett försvar för alla de människor som klandrar på henne pga att hon blev gravid och faktiskt behöll det.

Att ha ett barn i denna åldern är ett stort ansvar, vissa säger att du helt ger upp ditt eget liv och slänger bort din framtid. Jag tycker det är fel. Många av mina närmaste vänner är helt emot tanken att ens föda barn. Självklart kan man se det på det sätt att man kastar bort sitt liv, men känner man så ska man inte ha barn. De människorna som nu väljer att behålla de barnet  väljer inte bara att ha kvar det, utan också att offra allt för denna personen. De väljer att ställa barnets liv framför deras. Och de är dessa människor jag vill hylla. jag bryr mig inte om vad ni säger, oansvarig är inget ord att ta till i detta läget. Att föda barnet är ett sätt att ta itu med situationen, abort är bara en enkel undanflykt som vem som helst kan göra. 

Varför? varför är det de människor som står för de dem gör, de som faktiskt tar de konsekvenserna samlag ger. varför är det just de människorna som får höra hur oansvariga de är? hur de förstör sitt liv? att de faktiskt är skabbiga? Om någon människa där ute kan ge mig ett svar på det, fine! ge mig det. tills dess, tänk på vad ni gör istället. 

Ni ligger med en kille ni knappt känner, ni blir gravida, äter en tablett och det är över.
Anser ni att de ni gör är bra? jag har absolut inget emot abort, så jag uppskattar om ni lägger de tankarna på hyllan. Om du som gravid anser att du inte kan ta hand om barnet så är abort absolut nödvändigt på alla sätt. Men graviditet är konsevenserna för samlag, klarar du inte det? skydda dig. Eller stå upp för det du gör helt enkelt. Ta tag i dina problem, eller skit i det. jag bryr mig inte om vilket, egentligen. Men att klandra ner på de människor som faktiskt är ansvarsfulla och ger en annan människa liv och kärlek. klandra eller klaga aldrig på den personen, hon är över hundra gånger starkare än vad du är. 

Så till dig Mikaela, stort grattis! och för att komma till hennes blogg tryck här