L-Ö-R-D-A-G 

 LAKERS - TINGSRYD

 8 - 2

som varje torsdagmorgon sitter jag nu i skolans bibliotek och gör läxor, inget att rekomendera. nu ska jag försöka förklara varför de stora företag som volvo och liknade är så viktiga för sverige ? visste ni förresten att det är 97 030 personer som jobbar med volvo ? väldigt ointressant fakta som min lärare kräver att jag skriver om.. nu ska jag väl försöka koncentrera mig och efter skolan blir det dans, bollywood och jazz. Efter det lägger jag in några bilder från gårdagen.. bye bye

M Y   L I P S   O N   Y O U R   L I P S

vilken tisdag..

det började med en tyska lektion då jag lyckats göra helt fel läxa, fick alltså sitta och fakea hela lektionen att jag förstod vad lars-erik pratade om. 90 minuter och förstod knappt ett ord. Fick även veta att max, min trogna bänkvän har slutat på tyska helt och hållet, kul! den enda i klassen som jag var bättre än, nu är jag officiellt den sämsta eleven i klassen.

Skoldagen slutade 11.55 då jag drog mig ner till stan för en middag på mcCdonalds tillsammans med lovisa, ludwig, möller och nima. Därefter gick vi för att träffa Johan, Calle, tommy och fille och tanken var att vi alla skulle ta och spela lasergame, men vad hände ? jo det var stängt. nice surprice. då gick vi vidare mot bowlinghallen med ett visst klagande från vissa människor.. och vad tror ni de meddeleade oss där. jo en klass från procivitas var självklart där och bowlade och hade tagit upp alla banor. kul ! 

Därför fick lovisa för sig att jag och fille skulle baka tillsammans med henne, men fick jag vara delaktig ? fick jag säkert, men jag var det inte. jag åt smeten. en väldigt god sådan förövrigt men efter bara "smulor" mådde jag illa som ett svin och resultatet på våra kolakakor blev.. inte speciellt lyckat. vi gav tidsuppdraget till filip som i sin tur inte var någon klippa på sitt uppdrag. de blev hårda, brända och torra. gott...

nu måste jag pluggga, peace

NI MÅSTE SKÄMTA? 17 MINUS GRADER OCH IMORN SKA DET KOMMER MER ÄCKLIG KALL SNÖ
SÄGER SOM MCDONALDS BENGT, DET ÄR MINST 23 GRADER MINDRE ÄN DE BORDE VARA.

JAG HAR TRÖTTNAT PÅ DETTA VÄDER NU

nu står min vän lovisa och bakar tillsammans med min pojk, kolakakor tydligen. de vill inte ha med mig, de skickar mig på sådana dåliga uppdrag som att titta hur många grader ungnen ska vara på så nu sitter jag och tjurar inne på filips rum. tycker förövrigt jätte synd om mig själv, anledningen är dock oklar - ingen aning om varför faktiskt.  men nu ska jag vandra vidare till tvn för att se om de visas något intressant där. take care.

TJECKIEN MED TJEJERNA-09

amandaspang.blogg.se

jag får helt enket klämma till med ett inlägg om att jag har 7 månder tillsammans med min pojkvän idag &vart är han? jo 20 mil ifrån mig. så nu drar jag till stan& charlotte, peace !

har du någon gång kännt att du inte passar in? trotts att du är väl medveten om att du är precis som alla andra. Att du inte riktigt lyckas så bra som de gör, trotts att dina resultat oftast blir bättre. att du endå önskat att du gjort saker lite mer på deras vis och på deras vilkor. att världen helt enkelt inte vill att du ska lyckas med vissa bitar i livet, att de vill se dig falla framför dig själv och inse att du måste lägga av. att börja leva ditt eget liv utan att tänka så mycket på framtiden och på andras åsikter.

men hur mycket du än försöker, hur mycket tid du än ger dig själv - så blir du aldrig nöjd. att ditt liv på utsidan är helt perfekt, det finns helt enkelt inget som kan göra det bättre. men endå, mitt i allt är det något som saknas. Något som du förlorat på vägen, men du kan inte sätta fingret på vad det är du inte längre har. 

så trotts att ditt liv är perfekt, så känner du dig söndrig. som om någon slitigt dig i bitar och sytt ihop dig fel. du känner hopplöshet utan att riktigt veta varför, allt är helt enkelt inte rätt. och du önskar inget hellre än att få dig själv hel igen, men vem kan bli lycklig utan att veta vad det är som saknas?

jag har allt jag önskar mig, allt jag någonsin kan begära. men trotts det somnar jag inte med ett leende på läpparna. jag lämnar dagen i ovishet för att vakna upp med att ännu inte veta.

men varför? jag har en underbar familj, otroliga vänner och en helt fantastisk pojkvän och det är mer än vad vissa någonsin kommer att får uppleva. känslan att känna sig älskad och omtyckt. att man verkligen gör något för världen, att man finns av en anledning. 

Men att känna sig söndrig i ovishet är en obehaglig känsla, du vet inte om du klarar att bli hel igen.. 

som ni märker så fungerar inte devote
för mig vilket gör de svårt att blogga.

återkommer när allt lagt sig !